Bjørn Alterhaug Trio spilte fire konserter i bydelsturnéen i samarbeid med Den kulturelle spaserstokken. Bildene er en samling fra alle fire konserter, konsertrapporten er skrevet fra konserten i Byåsen Kirke. 

Som första band ut inför årets upplaga av Jazzfest genomför Bjørn Alterhaug Trio en rad konserter i byens olika delar i samarbete med Den kulturelle spaserstokken, ett kulturprogram med fokus på arrangemang för seniorer i närmiljöer. 14:00 denna måndag intog trion Byåsens kirke för en eftermiddagskonsert. Musikerna i denna trio är kanske för jazzintresserade i Trondheim inte särskilt okända: både pianisten Vigleik Storaas och trumslagaren Veslemøy Narvesen är utdannade på Trondheims egna Jazzlinja (om än med ganska exakt 40 års mellanrum mellan examensåren,) samma Jazzlinja som Bjørn Alterhaug var med och grundade. Det är alltså en multigenerationell trio vi har att göra med här, vars enskilda delar alla representerar jazznorges olika skikt. 

Bandet öppnar med Charlie Parkers Scrapple from the Apple, och efter en didaktiskt introducerad Oleo spelar trion en version på A Nightingale Sang in Berkeley Square, i tappning av den danska basisten Niels-Henning Ørsted Pedersen, där Alterhaug själv tar temat. Alterhaugs basspel är tämligen idiosynkratiskt i dagens jazzscen; fyllt av sega glissandon, pedaltoner, och mycket förstärkarljud. Mer Eddie Gomez än, låt oss säga, Jimmy Garrison. Att höra honom i en i övrigt “modern” trio är en intressant kombination av uttryck. Efter denna bascentrerade ballad skiftar fokuset till Storaas, som faktiskt tar leadvokal (!) på nästa nummer, Georgia on my Mind. Faktiskt är det här konsertens höjdpunkt för författaren, mest i överraskningen av Storaas väljer att sjunga, något han gör med beundransvärd patos och stilenlig soulfulness. Mer spännande blir det i trions tappning av Summertime därpå, spelat i en slags afro-kubansk version. Ännu en gång är Storaas pianospel en höjdpunkt i sina kaskader av skalor upp och ner för klaviaturet. Trion bygger upp momentum mot slutet av piano-trum-chasen där Narvesens explosiva fraser tillåts spilla över, då trion tidigare hållt sig för det mesta tyglade. 

Därefter tar konserten en annan vändning när Narvesen sätter sig vid pianot och spelar och sjunger två låtar solo, från hennes respektive två soloplattor. Narvesen är ju en av den norska jazzscenens största stjärnskott idag, och dessa avskalade versioner av hennes låtar belyser hennes harmoniska finkänslighet och melodisk-kompositoriska träffsäkerhet som ju är så medryckande. Efter denna avstickare avslutar trion med en fin komposition dedikerad till Trondheimskonstnärerna Ove och Gudrun Stokstad. 

Det hela mynnar ut i en lättlyssnad och välrundad konsertupplevelse. Alterhaugs mellansnack och anekdoter gör mycket för att sänka skuldrorna och skapa en inbjudande atmosfär. Låtvalet, om än inte banbrytande, inducerar förhoppningsvis mersmak i denna publik som kanske i stor grad inte brukar, eller inte har möjlighet att gå på så många jazzkonserter i byen, till att söka ut fler musikaliska upplevelser här i Trondheim. Bandet lät bra, låtarna var fina, vad mer kan en önska sig 14:00 på en måndag? 

Ila Frivilligsentral - Mandag 4. mai 2026 kl. 11:00
Byåsen Kirke - Mandag 4. mai 2026 kl. 14:00
Risvollan Borettslag - Tirsdag 5. mai 2026 kl. 11:00
Flipper kafé - Tirsdag 5. mai 2026 kl. 14:00